Befrielse
Jobbigt att stå ut med sig själv.
Alla har vi något vi inte är nöjda med, det är väll helt naturligt antar jag. Försöker dagligen att ge mig själv respekt genom att intala mig att jag är bra, men det är så otroligt svårt. Jag har väll egentligen alltid haft svårt att ge mig själv beröm men har också svårt att ta till mig något positivt av andra. Fruktansvärt irriterande för både mig och andra i min omgivning. Jag försöker att säga tack när någon säger något snällt men ordet vill liksom inte ut, det är som att tungan har sitt eget liv där inne i munnen och istället kommer det ut något i stil som " är du inte klok, jag ser ut som ett ras" =O varför kan jag inte bara säga tack!!!
Nu är det ju så att jag äntligen beslöt mig för att studera till det jag i många år har drömt om. Det har nu gått ett år av utbildningen och även här sätter mina tankar om mig själv käppar i hjulet. Jag har under flera tillfällen tänkt på att hoppa av, klarar inte av pressen jag lägger på mina axlar.Jag är så rädd för att inte räcka till och jag vill inte bli en dålig lärare utan jag vill vara den bästa. Inget litet krav jag ställer på mig själv. En sak som jag tänker på ofta är funderingar om jag verkligen har egenskaperna för att bli en bra pedagog, kan jag lägga tillrätta för att barn ska få ökad bemästringskänsla när jag själv aldrig tror att jag klarar något? Jag försöker tänka på allt bra jag vill göra när jag är färdigutbildad, jag vill vara med och förbättra värksamheten i skolorna, göra en förändring, sätta barnen i fokus.....ja massa saker........räcker det??? jag vet inte. Det är många tankar som snurrar i huvudet och just nu har jag ju "sommarlov" från skolan så jag får fundera på hur hösten kommer att se ut, det har som sagt varit ett hårt år med många inre kamper men också fruktansvärt lärorikt och kul.
Alla har vi något vi inte är nöjda med, det är väll helt naturligt antar jag. Försöker dagligen att ge mig själv respekt genom att intala mig att jag är bra, men det är så otroligt svårt. Jag har väll egentligen alltid haft svårt att ge mig själv beröm men har också svårt att ta till mig något positivt av andra. Fruktansvärt irriterande för både mig och andra i min omgivning. Jag försöker att säga tack när någon säger något snällt men ordet vill liksom inte ut, det är som att tungan har sitt eget liv där inne i munnen och istället kommer det ut något i stil som " är du inte klok, jag ser ut som ett ras" =O varför kan jag inte bara säga tack!!!
Nu är det ju så att jag äntligen beslöt mig för att studera till det jag i många år har drömt om. Det har nu gått ett år av utbildningen och även här sätter mina tankar om mig själv käppar i hjulet. Jag har under flera tillfällen tänkt på att hoppa av, klarar inte av pressen jag lägger på mina axlar.Jag är så rädd för att inte räcka till och jag vill inte bli en dålig lärare utan jag vill vara den bästa. Inget litet krav jag ställer på mig själv. En sak som jag tänker på ofta är funderingar om jag verkligen har egenskaperna för att bli en bra pedagog, kan jag lägga tillrätta för att barn ska få ökad bemästringskänsla när jag själv aldrig tror att jag klarar något? Jag försöker tänka på allt bra jag vill göra när jag är färdigutbildad, jag vill vara med och förbättra värksamheten i skolorna, göra en förändring, sätta barnen i fokus.....ja massa saker........räcker det??? jag vet inte. Det är många tankar som snurrar i huvudet och just nu har jag ju "sommarlov" från skolan så jag får fundera på hur hösten kommer att se ut, det har som sagt varit ett hårt år med många inre kamper men också fruktansvärt lärorikt och kul.
Jag är också glad att jag har skaffat mig en blogg, jag ser det som en form av självhjälp. Här jag kan ventilera tankarna jag bär på, har ingen som jag kan öppna mig för eller diskutera tankar med så detta hjälper mig att inte explodera när det blir för fullt =p
Fortfarande ganska så fullt, men nu ska jag få lite ording i huset som under examenstiden har bokstavligen förfallit =0
Fortfarande ganska så fullt, men nu ska jag få lite ording i huset som under examenstiden har bokstavligen förfallit =0