withinme.blogg.se

Prioriteringar

Publicerad 2013-06-29 23:51:57 i Allmänt

Denna lördagen startade jag med ett träningspass, helt ljuvligt att få rensa skallen lite. Resten av dagen har jag inte gjort något vettigt alla, mest bara kodat mig med familjen. Har tänkt på hur mycket man gör som egentligen inte är så viktigt. Man väljer bort att vara med sina barn för att städa, och greja med en massa måsten i hemmet...... Vem gör man detta får??? Är det så himla viktigt att gräset är 5 cm till alla tider, att huset är dammfritt, tvätten vikt osv. Det måste väll gå att hitta en balansgång. Får en klump i magen när jag tänker på hur mycket tid det tar bort från mina barn och snart är de vuxna och tiden kommer aldrig tillbaka :( Nej nu måste jag ta vara på stunderna tillsammans de är ju de som är det viktigaste för mig <3 blir de fint väder imorgon ska jag cykla till Nötholmen med de så kan vi ha picknick och de kan få bada och leka. Imorgon blir det deras dag :)

Jun. 27, 2013

Publicerad 2013-06-27 09:55:54 i Allmänt

Det är något med naturen, det ger mig energi och ibland känns det faktiskt som om den pratar till mig. Är jag stressad, ledsen eller har en allmänt dålig dag så brukar jag ta mig en promenad. På något konstigt vis brukar tankarna bli lättare att hantera då =)
Idag ska jag passa på att få ordning på detta huset för som det ser ut nu ska det bli finväder framöver och då vill man ju passa på att vara ute så mycket som möjligt med barnen <3 Åh! Mina barn, tänk vad de skänker lycka till min vardag, är så glad att jag har dom.

Befrielse

Publicerad 2013-06-26 22:31:00 i Allmänt

Jobbigt att stå ut med sig själv.

Alla har vi något vi inte är nöjda med, det är väll helt naturligt antar jag. Försöker dagligen att ge mig själv respekt genom att intala mig att jag är bra, men det är så otroligt svårt. Jag har väll egentligen alltid haft svårt att ge mig själv beröm men har också svårt att ta till mig något positivt av andra. Fruktansvärt irriterande för både mig och andra i min omgivning. Jag försöker att säga tack när någon säger något snällt men ordet vill liksom inte ut, det är som att tungan har sitt eget liv där inne i munnen och istället kommer det ut något i stil som " är du inte klok, jag ser ut som ett ras" =O varför kan jag inte bara säga tack!!!
Nu är det ju så att jag äntligen beslöt mig för att studera till det jag i många år har drömt om. Det har nu gått ett år av utbildningen och även här sätter mina tankar om mig själv käppar i hjulet. Jag har under flera tillfällen tänkt på att hoppa av, klarar inte av pressen jag lägger på mina axlar.Jag är så rädd för att inte räcka till och jag vill inte bli en dålig lärare utan jag vill vara den bästa. Inget litet krav jag ställer på mig själv. En sak som jag tänker på ofta är funderingar om jag verkligen har egenskaperna för att bli en bra pedagog, kan jag lägga tillrätta för att barn ska få ökad bemästringskänsla när jag själv aldrig tror att jag klarar något? Jag försöker tänka på allt bra jag vill göra när jag är färdigutbildad, jag vill vara med och förbättra värksamheten i skolorna, göra en förändring, sätta barnen i fokus.....ja massa saker........räcker det??? jag vet inte. Det är många tankar som snurrar i huvudet och just nu har jag ju "sommarlov" från skolan så jag får fundera på hur hösten kommer att se ut, det har som sagt varit ett hårt år med många inre kamper men också fruktansvärt lärorikt och kul.
Jag är också glad att jag har skaffat mig en blogg, jag ser det som en form av självhjälp. Här jag kan ventilera tankarna jag bär på, har ingen som jag kan öppna mig för eller diskutera tankar med så detta hjälper mig att inte explodera när det blir för fullt =p

Fortfarande ganska så fullt, men nu ska jag få lite ording i huset som under examenstiden har bokstavligen förfallit =0

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela